1,72...det kostar att inte vara fläskis

I tisdags var det en helt vanlig joggingtisdag. Jag tänkte iofs jogga en mil, men det var på förmiddagen. När jag väl kom upp till spåret så var dom tankarna som bortblåst, och jag skulle springa 5 km som vanligt. När jag kom dit var ,tyvärr, min polare Patrik där och skulle springa han med och tyckte vi skulle springa samtidigt.
Han är AIKare, mao det lyser men ingen hemma, inte alla mackor i picnickorgen, inte alla hästar i stallet. Ja, ni fattar: Han är AIKare.
-Vi springer 6,6! sa han upphetsat.
-Näe, varför det? sa jag vemodigt
-Det är kul!! sa han
-mmmm. sa jag!
När vi sprungit ca 5,5 km så kommer sista jobbiga backen, då kommer nästa briljant idéen:
-Vi springer intervall 5 ggr upp för backen! sa han upphetsat och flåsande
-Näe, varför det? sa jag vemodigt och med nära dödentonfall i rösten
-Det är kul! sa han
-Näe det är det inte, sa jag
Som tur var så var det inte långt från döden för han heller så det blev bara två vändor.

Resultatet blev att jag fick ett influensa utbrott och hemma från jobbet i två dagar.